Ubåtsskyddskompani

Militärt sett så speglades 80-talet av alla ubåtsjakter som var runt Sveriges kust. Svenska befolkningen fick läsa om ubåtsjakter och incidenter vid Utö, Gåsefjärden, Hårsfjärden etc. Detta med hårda politiska aktioner som följd för att försöka peka ut var ifrån ubåtarna kom som undersökte vår skärgård. Det var i detta klimat som utvecklingen av materiel och personal till ubåtsskyddskompanierna började. Incidenterna pågick mer eller mindre regelbundet fram till mitten 90-talet på det politiska klimatet ändrades och de upphörde.

Under denna perioden så satte Kustartilleriet upp en ubåtsskyddsorganisation för att hitta och bekämpa främmande ubåtar på inre Svenskt vatten. Startskottet 1981 med U137 gjorde att en översyn av spaningssystem, bevakningsrutiner och insatsförband gjordes inom KA.

Översynen visade att försvarsmaktens egna regler var ett av de största problemen. Efter att ha haft fred i två hundra år så var regelverken inställda på hur saker skulle lösas i tid av fred mer än i ofred. Säkerhetsbestämmelser gjorde att användandet av stridsammunition under fredstid var starkt begränsat. På samma sätt kunde inte de fasta minspärrtropparna användas för risk mot egen ubåt eller tredje man. Dessa minspärrtroppar hade ett effektivt spaningssystem med slingor och effektivt vapensystem med minorna. På det sättet var det egna regelverket en motpart i början av arbetet. Efter hand så ändrades dock regelverken så att de fungerade med den verklighet som fanns. Ubåtsskyddskompanierna arbetade skarpt och var en organisation beredd på det värsta även under de lugnaste perioderna. Skarp ammunition fanns alltid att tillgå och det var inte långt till startknappen. Vissa enheter hade 15 minuters gångberedskap dygnet runt, året runt.

Ubåtsskyddskompanierna skapades från äldre och omoderna delar av spärrbataljonen. Från 1985 fanns det tre plutoner till varje kompani. Dessa var underrättelse-, spanings- och bevakningsbåts-pluton. Några år efter att ubåtsskyddet var fullt utbyggs i mitten på 90-talen så började incidenterna att minska och verksamheten ifrågasättas. Spaningsplutonerna var det första som försvann eftersom de behövdes i den nya amfibieorganisationen. Efter det försvann bevakningsbåtarna då de behövdes för övervakning av civil sjöfart. Från början var ubåtsskyddkompanierna KA förband men under åren så gled det lite fram och tillbaka mellan KA och flottan. Dock hade KA huvudansvaret och stod för utvecklingen av förbandet.

Utrustning

Under den korta tiden som Kustartilleriet fanns så var det alltid ett tekniskt avancerat vapenslag. Personalen inom KA var i många fall med och utvecklade utrustningen och utvecklingen baserades mycket på egna erfarenheter. Många av de systemen som användes var internationellt sett i frontlinjen. Bland annat var KA först i Sverige med att använda fiberoptik i större skala. Detta gjordes för att överföra information från olika system till ubåtsskyddskompaniernas sammanställningsplatser. De olika systemen som sammanfogades var bland annat TV (IR, mörker, vanlig) och radar information. Detta informationssystem bildade det första Svenska C3I2 system (Command, Control, Communication, Intelligence , Information). Detta PC-baserade ledningssystem kallades för KAFUS (KA Fasta UndervattensSystem).

Båtar

Inom KA fanns det en båttyp med hette bevakningsbåt 60 som hade funnits sedan mitten av 60-talet och denna var intressant som plattform till ubåtsskyddskompanierna. Bevbåt 72 (Flaggskär) byggdes om som första provbåt för att studera. Denna prototypen hade en större styrhytt för att kunna skapa plats åt den aktiva sonarsystemet och sambandssystemet som båten utrustades med. Det aktiva sonarsystemet som bevakningsbåten utrustades med var en omnisändande (den stegade sig inte runt utan sände och tog emot momentant på hela varvet). Sonaren satt på en stång som sänktes med i vattnet för att komma under ytskiktet i vattnet. 10 år senare installerades i princip samma koncept på flottans patrullbåtar. Utfallet blev så bra att slutligen 12 båtar modifierades. Denna båttypen var populär och fungerade bra under de förhållande som den skulle användas i.

Parallellt med bevakningsbåtarna så fanns även till gång till bland annat 200- och 300-båtar. Vid KA2 så fanns även en av prototyperna (370) som tidigare varit med i samband med framtagningen av stridsbåt 90.

I takt med att bevakningsbåtarna blev allt mer slitna efter många års hårt arbete så togs Bevbåt 80 fram i början av 90-talet. Denna bevakningsbåt byggde på tidigare erfarenheter tillsammans med ett modernare innehåll. Sammanlagt levererades 12 båtar av denna typen under åren 93-99.

Även om Kustartilleriet inte längre finns kvar så finns dessa båtar kvar och sysslar delvis fortfarande med spaning över och under vattnet.

Tilläggsmärken