Besök på Korsö sommaren och hösten 2007

Feb 13, 2008 av Tim Eriksson

Vid ett par tillfällen under sommaren och hösten -07 besökte kustartilleriets Alexander Olsson och Tim Eriksson Korsö i syfte att dokumentera de befästningar som fanns på ön. Vid tiden för besöken var redan rivningsarbetena redan i full gång så det var verkligen i sista stund vi fick komma.
Tyvärr hade en del av de mest unika värnen på batteri Korsöhals och skans Pelikan redan rivits men hela ön är full av befästningar så det fanns massor av andra intressanta objekt att titta på. Vi har nu fått klartecken att publicera det bildmaterial vi samlat på oss och kan med glädje dela med oss av det.

Vi vill passa på att tacka alla trevliga människor på Amf1 som låtit oss göra den här dokumentationen. Utan er tillmötesgående hjälp hade det inte varit möjligt.

Korsö
Korsö, beläget alldeles intill Sandhamn, är en mytomspunnen ö. Här på ön har kustjägarna alltid haft sin ytterförläggning och på hela ön finns spåren av dem i form av bajsgropar, Tarzanbanan och andra mer eller mindre fantasifulla minnesmärken.

På ön har också funnits två kustartilleribatterier, båda unika på olika sätt.
Det tunga batteriet, batteri Korsö, bestod av 4st 15,2cm pjäser M/98 och var det andra batteriet i turordning som kom att byggas i havsbandslinjen. Det lätta batteriet på Korsöhals var ett av många 57mm batterier som byggdes vid tiden för andra världskriget, men det här batteriet kom med tiden att få en mycket annorlunda utformning.

Batteri Korsö (KO, KO1)
Korsö ligger precis vid den mellersta farleden in till Stockholm och det fanns ett stort behov av att kunna spärra farleden.
Detta tillsammans med Kustartilleriets skriande behov av en plats att kunna övningsskjuta från avgjorde att man redan 1935 startade byggnationen av det tunga batteriet. Det formella beslutet att anlägga batteriet togs egentligen något senare i och med försvarsbeslutet 1936. För att kunna bygga batteriet togs därför medel ur den Palmqvistska fonden då det inte fanns medel i de ordinarie anslagen. Två år efter byggstarten var batteriets två pjäser klara.
Byggnationen av de första pjäsplatserna kom att bli problematisk då den entreprenör som anlitats för byggnationen inte höll måttet. Fortifikationsförvaltningen kom sedan att bygga vidare i egen regi. Bygget kom dock att försenas och fördyras på grund av att förutsättningarna flera gånger ändrades. Ett par exempel på detta är att amdurkarna först byggdes i oarmerad betong för att sedan byggas om i armerad betong. Från början byggdes pjäsplatserna utan beredskapsrum och dessa byggdes till senare.
När väl de första pjäserna kom på plats kom man på att 50 meters pjäslucka var alldeles för lite, men då var det för sent att ändra på placeringen. Därför startade man en intensiv testverksamhet för att utröna hur man bäst kunde maskera pjäserna.
Försöken var lyckade och batteriet fick stå modell för hur resten av batterierna i havsbandslinjen skulle maskeras.

Som de flesta andra batterier som byggdes i havsbandslinjen fick kustartilleriet hålla till godo med gamla avlagda fartygskanoner. Batteri Korsö kanoner kom ursprungligen från pansarbåtarna Wasa och Göte med nytillverkade lavettage från Bofors.

Initialt bestod eldledningsutrustningen av en lodbasmätare M/13 placerad överst i Korsö torn och ett korrigeringsbord i bottenvåningen. På mellanplanet anordnades ett beredskapsrum helt utan värme vilket blev kännbart för bemanningen under de kalla krigsvintrarna. Bristen på bra eldningsmateriel gjorde att batteriet till en början bara kunde skjuta direktriktad eld.
Ett par år senare 1941-42 kom batteriet att kompletteras med ytterligare två pjäser av samma typ.
Den här gången byggde man med betydligt större pjäslucka än de första två pjäsernas 50 meter. De två pjäsplatserna byggdes på entreprenad och exakt lika. Den här gången hade man lärt sin läxa och man byggde rätt från början.
Även eldledningen förbättrades i och med att en skyddad S-plats och nya mätstationer kom att byggas.
I slutet av andra världskriget kom nästa uppgradering då batteriet fick både spanings och eldningsradar.

Efterhand kompletterades pjäserna med napalmskydd och några andra smärre modifieringar men det kom att dröja ända till 80-talet innan batteriet genomgick någon större modifiering, då inom ramen för projekt IKAROS.

Projekt IKAROS (Iståndsättande KustArtilleriets ROstiga System) var ett moderniseringsprogram som skulle höja skyddsnivån på tolv tunga batterier runt om i landet så att dessa skulle kunna kvarstå i krigsorganisationen tills dess att SFS 2000 (SjöFrontSystem 2000) blev operativt.
För batteri Korsö innebar IKAROS att utrymmena kring pjäserna fick bättre skydd mot vapenverkan, en ny S-plats med modern eldledningsutrustning byggdes, truppbefästningarna förbättrades och luftvärnets kapacitet ökade i och med att man införde LV-system 75M.

Som så många gånger förr blev det inte som man tänkt. Hösten 1991 var det moderniserade batteriets personal färdigutbildad men redan till sommaren året efter togs förbandet ur krigsorganisationen.
Detta öde drabbade dock fler batterier i havsbandslinjen, bland annat batteri Roten där de värnpliktiga som precis var på väg att rycka in fick andra order bara dagar innan inryckningen.
Anledningen till de hastigt ändrade planerna var de slutsatser ÖB drog av kriget i Persiska viken. I efterhand visade sig dock att hotet med precisionsvapen var överdrivet och paniknedläggningarna av batterierna var helt onödiga.

1995 tömdes batteriet på sin ammunition och har sedan dess legat i törnrosasömn. Under hösten 2008 är det dock slut för gott, då kommer kustartilleriets alla andra fasta artillerianläggningar att vara avvecklade och det blir batteri Korsö tur att möta skärbrännardöden. Pjäserna skärs ner till skrot och batteriets anläggningar kommer att rivas och plomberas. Kvar av havsbandslinjens första batteri blir bara stenkross.

Batteri Korsöhals (KH)
I försvarsbeslutet 1936 beslutades om anläggningen av ett 57mm batteri M/89 om två pjäser i öppna värn på Korsöhals. Redan året efter började byggnationen och 1941 kompletterades batteriet med ytterligare en pjäs samt att man byggde täckta värn över pjäserna.
På femtiotalet ansågs skottvidden på 57mm pjäserna vara för dålig och 1958 hade man bytt ut pjäserna till 7,5cm M/05. Batteriet fick då också centralinstrument CS704 och spaningsradar PS72. Korsöhals utgick troligen i samband med att batteri KO2 på Vindalsö färdigställdes 1975.

Spärren Korsö
Spärren Korsö hade till krigsuppgift att försvara inloppen till Stockholm förbi Sandhamn. Från början bestod spärren bara av de båda batterierna på Korsö men kompletterades efterhand med mer resurser.

Spärren Korsö bestod 1942 av följande enheter:

Typ	Benämning		Placering
Spärrstab			Korsö
Batteri	Korsö	KO	Korsö	4 x 15,2cm	Med 4 x 40mm lvakan
Batteri	KorsöHals	KH	Korsö	3 x 57mm	Med 1 x 8mm lvksp
Batteri	SandöOxudde	SO	Sandhamn	2 x 57mm	Utökas till 4 pjäser 1944
Batteri	Skarprunmarn 1	SR1	Skarprunmarn	2 x 57mm
Batteri	Skarprunmarn 2	SR2	Skarprunmarn	2 x 57mm
Batteri	Vindö-Skarpö	VS	Vindö-Skarpö	2 x 15,2cm
Batteri	4. 8cm kanbatt				Rörligt batteri
Minspärrning	12
Sjöbevakningsavdelning					Med 4 strålkastare

Bilder från Korsö torn.
Korsö torn började byggas 1753 och 1768 installerades här världens första rörliga fyrljus. Fyren togs ur drift 1882 och övertogs av lotsarna, den blev då landmärket Korsö torn. 1937 övertogs tornet av kustartilleriet som placerade den första eldledningsutrustningen för batteri KO här. Tornet har modifierats sedan dess och numera finns både förläggning och pentry.
Den sjöbevakningsutrustning som tidigare fanns är nu utriven och tornet står tomt.

Korsö torn med den gamla fyrvaktarbostaden till höger. Att tornet är gammalt märks i trappan

Men alla moderniteter finns på mellanplanen. Rummen är inte så stora men fullt tillräckliga.

Lite av den mer krigiska utrustningen finns kvar

Utsikten längst uppifrån är fantastisk, här syns Korsö läger

Bilder från Korsö läger

En glad gubbe möter i hamnen

Utomhusgymmet vid hamnen

Förläggningsbarackerna

Mer förläggningar

Markan

Bilder från några rester av kustjägarnas verksamhet

Kustjägareden

Den beryktade bajsgropen

Missing in action

Bilder från truppbefästningarna
Det byggdes en hel del värn av olika slag på ön. Under 1941 byggdes fyra kulsprutevärn av standardmodell med observationshuv i pansarplåt. Dessa var konstruerade för att ge flankerande eld i sammanhängade eldområden där varje värn skyddade nästa.
Utöver dessa värn fanns det ett större antal värn av annorlunda modell med embrassyrer i fronten där skyttarna kunde skjuta rätt ut mot havet. Dess värn var mästerligt maskerade och smälte in väl i naturen. De förefaller vara av äldre modell eller möjligtvis en budgetmodell då de inte alls är i klass med standardvärnen. Vi har dock inte kunnat finna några fakta som anger när dessa värn byggdes. Värnen fanns utspridda på en stor del av ön, även på delar som inte ägdes av kronan förrän sommaren 1940.

Örnnästet med två värn

Ett rundat värn...

...med plats för fika. Det fanns också en öppning i taket.

Ytterligare ett örnnäste

Det här smälte inte in lika fint i naturen som de andra

Ett märkligt värn. Det är som ett vanligt tvåmanna skyttevärn fast med ett litet inslag.

Ett standard KSP-värn från 1941 med den platta observationshuven.

Inuti fanns borden för kulsprutorna kvar i fint skick.

Här är en observationsvärn extern och internt. Tröskeln vid dörren var ca 80cm hög - ovanligt.

GRK-värn. Närförsvaret för batteri Korsö hade fasta granatkastarställningar.

Tidens tand har gått hårt åt den här kaminen ett av GRK-värnen.

Bilder från skansen Pelikan
Vid Pelikan byggdes en strålkastarplats som var gemensam för batteri KH och KO. Man byggde också en enkel reservkommandoplats för batteri Korsö. Som skydd för både dessa anlades 1941 två stycken kulsprutevärn.
Idag är kommandoplatsen raserad, delar av strålkastarvärnet och kulsprutevärnen i plomberat utförande finns kvar.

På den här gamla bilden syns kommandoplatsen och ett av kulsprutevärnen

Strålkastarplatsen

Plomberat KSP-värn

Resterna av kommandoplatsen

Bilder från batteri Korsöhals (KH)
Batteriet var tyvärr redan rivet när vi gjorde vårt besök, det enda som fanns kvar var lite krossad betong.
Som tur är hade Alexander bilder från tiden värnen fortfarande fanns kvar.

Kommandoplats, beredskapsrum och en pjäsplats.

Ett unikt värn i tre våningar

Längst till höger syns embrassyren för pjäsen.
Från början var det 57mm men byttes senare till 7,5cm pjäser.

Överblick över batteri KH

På den här bilden ser man tydligt de tre pjäsplatserna

Bilder från luftvärnsställningarna
Det har funnits ett varierat antal och typer av pjäser på Korsö.
Allt från den enklaste 8mm lvskp till det senaste LV-system 75.
LV-system 75 använder sig av 40mm automatkanon m/48 som styrs via Artillerieldledningssytem
(Arte) 725. Pjäserna är elektrohydrauliskt riktade och fjärrstyrs från en instrumentplats.
Själva pjäsen är dock bemannad med personal för avfyrning och laddning.

Gammal luftvärnsställning,troligen avsedd för 25mm lvakan

En annan gammal lvställning, får fåterkomma med vilken typ av pjäs som stått här.

Skyddshuv för 40mm akan m/48 ingående i LV-system 75

En pjäs i torrluftpåse

En pjäs utan torrluftpåse

Närbild på pjäsen

En låda med reservriktmedel

Luftvärnstorn

Bilder från batter Korsö (KO, KO1)

1. pjäs
1. Pjäs är i gott skick då det är torrt och fint under napalmskyddet. Förstapjäs avviker dock från de andra pjäserna då den inte verkar ha modifierats i samma utsträckning. Bland annat saknas helt gasskydd från pjäsbrunnen och ner till resten av anläggningen vilket är konstigt. Likaså är stötvåg och gasslussdörrarna av äldre modell, troligen original från 40-talet. Eldledningsutrustningen är också äldre än på de andra pjäserna.
Själva anläggningen är byggd så att berget är synligt inuti på flera ställen och det är ganska fuktig i rummen. Mögelstanken var nästan outhärdlig, mycket värre än i de andra anläggningarna.
Ingången till anläggningen ligger dold under ett stort cementerat tak, en konstruktion som också återfinns på den gamla S-platsen.

1. Pjäs är den enda som har maskeringsmålningen kvar. Även ställningar för maskeringsnät finns kvar.
2. Pjäs skymtar i bakgrunden

Beredskapsrummet, där soldaterna skulle befinna sig vid hög beredskap har sängarna och skåpen kvar

Projektiltransportör från durkarna upp till pjäsen. Fortfarande fullt fungerande

Pjäsens undersida ner mot durkarna

Krut och projektildurk

Från beredskapsrummet mot ingången.
Längst bort skymtar trappan till som leder upp genom betongtaket, en förbindelsegång fortsätter till höger. .

Uppsättningsvisare på pjäsen

Korrigeringsskala på pjäsen

Delar av eldledningsutrustning modell äldre

2. pjäs
2. Pjäs är i ganska dåligt skick då pjäsbrunnen är väldigt fuktig. Anläggningen i övrigt är i mycket gott skick.
Anläggningen är modifierad enligt IKAROS med moderna stötvågsdörrar och gasslussar.

2. pjäs

Maskerad ingång

Från durkarna mot ingången

Krut och projektildurk på höger sida, fotot taget med ryggen åt pjäsen

Ingång til maskinrum och beredskapsrum

Beredskapsrummet

Gastät dörr till pjäsbrunnen

Pjäsbrunnen är ganska fuktig, avfukningen orkar inte hålla jämna steg med vatteninträngningen.
De gastäta krut och projektilgenomförningarna skymtar rakt fram.
Här ser man också järnkonstruktionen som bär upp napalmskyddet.

Fukten går hårt åt pjäsen det tom droppar från taket.

3. pjäs
3. och 4. Pjäs är byggda exakt lika, med en halvcirkelformad krut och projektildurk vägg i vägg med pjäsbrunnen och beredskapsrum är en breddning av korridoren. På vissa ställen är det väldigt mycket vatten i 3. Pjäs, precis innanför stötsvågsdörren är vattnet ett par decimeter djupt och man har lagt plankor över för att kunna komma in torrskodd..
Det är också ganska fuktigt i utrymmet kring pjäsen och färgen hänger i stora flagor.

3. Pjäs. I bakgrunden syns en av lv-pjäserna

Maskerad ingång till pjäsplatsen

Vattenfyllt innanför stötvågsdörren Bild mot projektildurken från beredskapsrummet

Beredskapsrummet

Krutdurken. Genomföringen till pjäsbrunnen syns till höger.
Utrymmet var väldigt fuktigt.

Projektildurken Slussen från pjäsbrunnen ner till anläggningen

Sambandsutrustning i pjäsen

VVS-rummet. Här finns luftfilteranläggningen

4. pjäs
4. Pjäs är den som ligger närmast Korsö torn. Pjäsplatsen är likadan som 3. Pjäs men i något torrare skick.
Eftersom anläggningen är exakt likadan som 3. Pjäs så har vi valt att lägga upp några detaljbilder istället..

Låda för apteringsverktyg mm

Reservdelar till pjäsen

Verktygslåda

Pjäsen

Signaltablå för artillerieldledningssystem 719 (Arte719)

Sidriktningsskala

Gammal kanon, röret till höger tillhör luftgenomblåsningsystemet.

Delar til luftgenomblåsningssystemet.
Efter varje skott blåste man in luft i några sekunder i eldröret för att driva ut krutgasresterna.

Gammal sidoriktskala från den tiden då pjäsen var helt öppen och saknade napalmskydd.

Det var tydligen lätt att gör sig illa på projektilgenomföringarna.

Bilder från gamla S-platsen
Under 1940-1941 bygger man en ny kommando och S-plats till batteri KO vid Korsö brant.
Vid kommandoplatsen byggs också ett värn för en 4m inbasmätare.
Över inslaget byggs ett stort betongtak som sträcker sig ett sextiotal meter längs hela skärningen i berget.
Ovansidan formas för att likna berget och idag drygt 60 år senare går det knappt att se skillnad.
Maskeringen är så effektiv att vid vårt andra besök körde en grävmaskinist med sin maskin helt ovetandes rakt över taket, det hade kunnat sluta illa om det rasat.

Allt som ser ut som berg på bilden är betong

Under betongen döljer sig en förbindelsegång

Som sträcker sig en bra bit. Fotot är taget med inslaget åt ryggen

Vid inslaget är takhöjden ca 10 meter och hade det rasat ner en grävmaskin här hade det nog blivit otrevligt.
Tyvärr hade dörren rostat fast så vi kunde inte besöka insidan.

Mätstation för Teodolit

Mätstation för 4m inbasmätare

Bilder från nya S-platsen - Tunnelbaneberget
Under 80-talet när batteri Korsö modifierades byggdes en ny modern S-plats.
Den nya S-platsen hade en betydligt högra skyddsnivå än den gamla, den hade bra förläggningsutrymmen och är försedd med den nya eldledningsutrustningen Arte 719. Allt detta tillsammans gav en betydlig ökning av batteriets stridsvärde.
Något som bara ett par år senare saknar betydelse.

På den här bilden ser man varför S-platsen kom att kallas tunnelbaneberget.
Inslagstunneln är till en början helt rund och inklädd i korrugerad plåt.

Tunneln övergår sedan till att bli mer gruvlik

Att besöka den här platsen...

...kändes lite vemodigt...

...överallt var det rent och snyggt och fint. Här syns reservkraftgeneratorerna.

Men överallt var det tomt...

...och öde, all utrustning är utriven...

... här och var ligger lite lappar och noteringar som minner om gamla övningar.

Hösten 2008 påbörjas den slutgiltiga avvecklingen och till slut plomberingen av anläggningen.

Sista bilden: "02-10-22 Tömd för skrotning" står det på kylaren som ser helt ny ut.

Värnet för AML701 Avstånds Mätare Laser till eldledningssystemet Arte 719.
I bakgrunden syns värnet för den gamla eldledningen med 4m inbasmätare.

Bilder från Bataljonsstaben - Fraggelberget
Spärrbataljon Korsö hade här sin stabsplats, vi har också fått uppgifter att GRK-plutonerna i KJ-kompanierna ibland hade sin förläggning här. Vi har inga uppgifter om när stabsplatsen byggdes men av den gamla inredningen på den övre våningen ser den ut att härstamma från 40-talet. Anläggningen verkar också ha moderniserats på 80-talet.

Maskeringsnätet döljer en enkel trädörr

Bakom trädörren finns det riktiga inslaget

De vanliga saneringsduscharna

Trappan upp till den övre våningen där spärrstaben hade sin utrymmen

Trappan igen, på övervåningen är det lågt i tak och överallt är det gamla spegeldörrar i trä

Troligen förläggningen på nedre våningen

Nödutgången

Fraggelberget

Även en stabspluton verkar ha varit förlagda här.

Bilder från förbandsplatsen
På Korsö byggdes också en skyddad förbandsplats. Vi har inte kunnar utröna något byggår men en gissning är 50-talet.
Anläggningen är fräsch och fin med trämönstrade plastmattor. Platsen verkar också ha fungerat som sjukmottagning.

Inslaget är förberett för maskering