Kustartilleriets historia 1902 - 2000

Kustartilleriets allmänna uppgifter äro att bilda försvarets kärna inom vissa ur försvarssynpunkt särskilt betydelsefulla kustområden och farvattenförträngningar i nära samarbete med sjöstyrkor, att i samverkan med övriga stridskrafter - främst ur armén - biträda vid försvaret av andra kustområden samt även att annorledes utgöra skydd och stöd åt de svenska sjöstridskrafterna. Rörliga enheter skola även biträda armén för andra ändamål än kustförsvar. Vid krig mellan främmande makter skall kustartilleriet, i vad på det ankommer, förhindra kränkningar av Sveriges neutralitet.

Ovanstående text är tagen ur Rekrytinstruktion för Kustartilleriet 1943.
Den beskriver väl de uppgifter som låg till grund för kustartilleriet under nästan de etthundra år det existerade. Historien om kustartilleriet började dock mycket tidigare än så.

Tillkomst
Under 1800-talets senare del utvecklades både sjö och fästningsartilleriet i allt snabbare takt samtidigt som omvälvande förändringar i Europas karta skapade en ny medvetenhet om Sveriges säkerhetspolitiska läge. Inom försvaret, som eftersatts kraftigt sedan förlusten av Finland i början på seklet, genomfördes ett stort antal studier av olika krigsfall.
Slutsatserna man drog av de studier och fältförsök som genomfördes i slutet av 1800-talet ledde fram till att man enades om att slå ihop Waxholms artillerikår, som vid den tiden löd under lantförsvarsdepartementet, med Karlskrona artillerikår, som tillhörde flottan, med minförsvaret till ett nytt vapenslag under sjöförsvarsdepartementet. Den 1 november 1901 fattades formellt beslutet att upprätta kustartilleriet från den 1 januari 1902 med två regementen. KA1 i Vaxholm med detachement Fårösunds kustposition och KA2 i Karlskrona med detachement KA2Ä i Göteborg.

Kustartilleriet bestod under första åren av ett antal fästningar eller snarare fästningsområden runt Stockholm, Karlskrona, Göteborg och Fårösund. Försvaret mot anfall från landsidan vid dessa fästningar var väl utbyggt och tog stora infanteriresurser i anspråk. För att kunna bemanna det omfattande markförsvaret tillkom 1902 två nya regementen, Vaxholms grenajdärregemente I26 samt Karlskrona grenjdjärregemente I7. Även behovet av ingenjörsförband var stort och detta löstes genom att ingenjörskompanier från Svea och Göta ingenjörsregemente tillfördes fästningarna, de kom att kallas Ing 1V och Ing 2K.

Uppbyggnad
Unionsupplösningen 1905 ställde Sverige helt ensamt mot ett allt starkare Ryssland. Östkusten och den långa norrlandskusten kom i fokus för de krigsfall som användes som beslutsunderlag till de förändringar i försvaret som måste till för att möta den nya situationen. Studierna mynnade i en taktikförändring av flottans grupperings och operationsområden och därmed måste även kustartilleriets grupperings förändras. Kustartilleriets vapensystem var vid den här tiden hopplöst föråldrade och måste också moderniseras.
Efter tio år av utredningar kom försvarsbeslutet 1914. Nu skulle försvaret i Vaxholms fästning flyttas ut , det skulle anläggas svåra haubitsbatterier i Vaxholms och Karlskronas fästningar samt byggandet av Hemsö fästning skulle inledas och vara verkställt 1919.
I augusti 1914 bröt världskriget ut, kustartilleriet mobiliserade och byggde provisoriska artilleriställningar och försvarslinjer på de platser där det fasta försvaret skulle byggas ut. 1915 upprättades Luleå kustposition. 1916 påbörjades byggandet av befästningarna på Siarö, Ängsholmen och i Härnösandsområdet. De blev dock inte klara förrän 1920, flera år efter kriget tagit slut och världsbilden återigen ändrats.

Nedrustning
Efter världskrigets slut ansåg man att det demilitariserade Åland, Finlands och baltstaternas självständighet innebar ett skydd och en buffert mot anfall från öster. Framledes skulle man prioritera skyddet av de södra flottbaserna.
1925 års försvarsbeslut innebar att 17 regementen, bland dessa I26, I7 lades ner. Inre linjen i Vaxholm fästning, Älvsborgs och Hemsö fästning lades i materielreserv. Hörningsholms fästning och Luleå kustposition lades ner. Den rörliga bestyckning i fästningarna lades i materielreserv. Antalet värnpliktiga minskades till hälften och utbildningstiden kortades. Antalet fast anställda minskades med en tredjedel. Kustartilleriets styrka minskades avsevärt efter genomförandet av försvarsbeslut 1925. De enda ljuspunkterna var ökningen av luftvärnet med bla 25mm pjäser på batterier i Stockholm och Karlskronas skärgård. Även ett visst antal lätta rörliga pjäser tillfördes.

Upprustning
Försvarsbeslutet 1925 innebar en linje som i stort gick ut på att spara pengar, men redan 1930 tillsattes en försvarskommission för att utreda vilka uppbyggnadsbehov som förelåg. 1936 var utredarna färdiga och förslog ett stort antal åtgärder för att förstärka försvaret. Målsättningen var att försvaret skulle vara så utbyggt att det kunde möta en fiende inom en tioårsperiod det vill säga 1947. Men omvärlden kom inte att utvecklas så som politikerna beslutat så detta kom de närmsta åren att omvärderas ett stort antal gånger.

I stort föreslogs följande
- Slutgiltig utbyggnad av den så kallade havsbandslinjen i Stockholms skärgård.
- Förstärkning med tungt svårt artilleri i Karlskrona fästning.
- Förstärkning med medelsvårt rörligt artilleri i Öregrunds-, Karlshamns och Öresundsområdena.
- Fast försvar av norra Gotland och rörligt längskjutande artilleri på ön
- Bibehållande av Hemsö fästning i materielreserv
- Förstärkning av luftvärnet

Detta fastställdes också i försvarsbeslutet och därmed kunde en massiv uppbyggnad påbörjas.
Havsbandslinjen i Stockholms skärgård var då redan påbörjad med hjälp av medel ur Palmqvistska fonden och Arbetslöshetskommissionen. Arbetet hade tidigare gått långsamt och med blygsamma medel men nu kunde byggnadstakten öka.
Ett flertal batterier flyttades ut till havsbandet och flera nya anlades.
Det fasta försvaret i Skåne var svagt och därför påbörjades byggandet av ett 12cm batteri utanför Ystad och ett 15,2cm batteri utanför Trelleborg, pjäserna bestod av gamla pansarskeppspjäser.
I Karlskrona skärgård påbörjades byggandet av nya batterier samt att beslut togs om att flytta 30,5cm haubitsbatteriet från Torsberg på Värmdö till trakten av Ryssjön i Karlskrona västra skärgård.
På Gotland tilldelades medel för att anlägga ett 21cm batteri vid Hultungs samt ett 15,2cm batteri vid Trelge. Båda batterierna fick ärva pjäser från olika pansarbåtar.
Även på västkusten kom till slut arbetena igång med att flytta ut både 12cm och 15,2cm batterier längre ut i skärgården.

Krig
Den 1 september anföll Tyskland Polen och det andra världskriget var ett faktum.
Ett annat faktum var att hela den svenska försvarsmakten var under omstrukturering efter de senaste ner och upprustningsbesluten. Kustartilleriet var inget undantag. Havsbandslinjen var påbörjad men långt från färdig. Älvsborgs och Hemsö fästningar låg i materielreserv. På en del av batteriernas saknade man pjäser då dessa var på översyn hos Bofors.
Nu startade en febril aktivitet och man tog vad som fanns, äldre fartygspjäser från utrangerade fartyg, gamla kustartillerijäser med mindre lyckat placering och även leveransklara pjäser avsedda för Polen och Holland beslagtogs av staten för att nyttjas inom kustartilleriet.
Det rörliga kustartilleriet förstärktes kraftigt med 15,2cm pjäser överförda från armén men även med Tjeckoslovakiska 21cm pjäser. 1942 ersattes inom kustartilleriet flottans blå uniforms med en grå vadmalsuniform m/42 och därmed såg kustartilleristerna betydligt mer fältmässiga ut än tidigare.
Under hela kriget byggdes och övades det på de olika batterierna runt om i havsbandet. Beredskapstjänsten under kriget var
ofta påfrestande då bristfälliga inkvarteringar i både tält och dåligt uppvärmda baracker förekom. Särskilt påferstande var det då isen varken bar eller brast, då fick soldaterna finna sig i vara isolerade från omvärlden under långa tider.

När så kriget var till ända så hade kustartilleriets styrka ökat avsevärt.
Varenda hamn längs kusten var minerad eller spärrad, alla viktiga kustområden var skyddade av starka spärrförband, rörligt tungt kustartilleri kunde sättas in varsomhelst i landet för att möta en invasion. Kustartilleriets luftvärn var kraftigt förstärkt med ca 750 pjäser av olika kalibrar. Förbanden var välövade och mobiliseringstiden kort.

Fortsättning följer