21cm kustartilleripjäs M/42

För att förstärka kustartilleriets förmåga att möta hot efter olika krigsfall under andra världskriget köpte men från tjeckiska Skodawerke nio stycken kanoner med 21 centimeters kaliber. Historien bakom anskaffningen är unik.

Pjäs nr 3 på KA2 Museum

Fakta

Transport

Pjäsen delades i tre enheter vid transport. Underlavett (bädd) (14 ton), överlavett (16ton) samt eldrör (17ton).
Ursprungligen drogs enheterna av dragterrängbil m/42, även kallad TVC och från 1948 av dragterrängbil 954 Brockway.

Följande text är hämtad ur "Kustartilleriet i Sverige under andra världskriget" av översten 1.graden Jean-Carlos Danckwardt och beskriver hur det kom sig att vi mitt under brinnande krig kom att köpa artilleripjäser från Tjeckoslovakien.

"Kn Haglund (Kungl. Marinförvaltningen, KMF artavd) blev 1939 uppringd av Specialmaskin AB i Göteborg. Företaget var generalagent för Skodawerke i Pilsen, Tjeckoslovakien. Företaget hade mottagit ett brev från Skodawerke i vilket man erbjöd sex st 21 cm kanoner (210 mm Schwere Longrohrkanonen 135/800, skottvidd 30 000, vikt 33 ton delad på tre transportenheter) mot betalning i råvara, nickel och andra ädelmetaller. Pjäserna skulle vara färdiga för besiktning i Pilsen under 1940. En föredragning skedde inför CM. Han ansåg då, 26 oktober 1939, att det inte förelåg något omedelbart behov av pjäserna, dock ev. intresse för tre stycken. KMF svarade att betalning i nickel inte kunde komma i fråga. Specialmaskin AB återkom i november. Totalt tolv st 21 cm kanoner som från början var beställda av Turkiet kunde inte levereras av politiska skäl. Skoda kontrollerades av tyskarna. I januari 1940 erbjöd Skodawerke sex pjäser med ammunition. KMF förberedde en affär där 75 % av likviden skulle ske genom kompensationsvaror, bl a nickel och koppar. Tyskarna drog dock in utförseltillståndet, men i november erhöll Skodawerke tillstånd för utförsel av nio pjäser till Sverige. Först i december 1941 skedde ett genombrott i förhandlingarna. Kontrakt skrevs den 20 mars 1942. Pjäserna skulle levereras under 1944. Den 6 mars 1944 anlände de tre första pjäserna till Göteborg. Inkallelse av vpl. för utbildning skedde. 1. och 2. 21 cm KA-batt ingick i krigsorganisationen den 1 juni 1944. 3. 21 cm KA-batt ingick den 29 september 1944."

Pjäserna blev tilldelade Göteborgs Kustartilleriförsvar, KA 4, och organiserades i tre stycken tre-pjäs batterier, med grupperingsplatser inom GBK. Utbildning av pjäsbemanningar skedde på KA 4 1944-1956. Övningsskjutplatser var Åsa i Halland och Skillingaryd i Småland. Från hösten 1956 övertogs utbildningsansvaret av Blekinge Kustartilleriförsvar, KA 2. Omorganisation skedde till två st fyrpjäsbatterier, pjäsen som blev över vart reservpjäs. Batterierna kom att ingå som förstärkning till 1:a och 3:e KA-bataljonerna, med grupperingsplatser i första hand i södra Skåne. Pjästypen sköt sista gången 1983 i Karlsborg. Som en del i ett prov och försök med eld mot markmål mot luftlandsättningsplatser, beordrat av MB Syd. Idén var att med dessa två batterier kunna täcka i stort sett hela södra Skåne med markmålseld. "- Om man tar en passare mäter ut tre mils radie på lämplig karta så förstår man hur man tänkte på Milostaben". Idén kom aldrig till utförande. 1980-83 utgick 21cm kustartilleripjäs M/42 ur krigsorganisationen.

Krigsförband

11. KA Batteriet, 3(4) -21 cm kanon m/42, Uppsatt 1944, KA4, Utgår 1980.
12. KA Batteriet, 3(4) -21 cm kanon m/42, Uppsatt 1944, KA4, Utgår 1982.
13. KA Batteriet, 3 -21 cm kanon m/42, Uppsatt 1944, KA4, Utgår 1956 när 4 - pjäsbatterier införs.

Under andra världskriget förbereddes grupperingsplatser vid Ålands hav, Bråviken, Kalmarsund, Karlshamn, Klagshamn, Kungsbackafjorden och Hakefjorden. 13 st utbyggda ställningar byggdes. Ordinarie- och växelpjäsplatser byggdes med pjäsfundament, splitterskyddade ammunitionsdurkar, sambandsförbindelser samt bombsäker sammanställningsplats. Cementrör lagrades vid varje grupperingsplats för byggande av splitterskydd. Vidare rekognoscerades grupperingsplatser på varje kuststräcka från Kalix till Strömstad. När omorganisation till 4-pjäsbatterier genomförs så ändrades grupperingsplatserna till  Skåne. Ett batteri i sydöst med uppgift Bornholmsgattet och ett batteri i sydväst med uppgifter i södra Öresund. Grupperingen låg ca 5 km in från kusten med mätenheterna framskjutna nära kusten. Pjäsluckan, avståndet mellan varje pjäs, var beroende på terrängförhållanden ca 100-200 meter.

Batteriets organisation

Vid varje batteri fanns två vågbasavdelningar, två inbasavdelningar för inmätning av målets läge. På sammanställningsplatsen fanns ett skjutbord, där mätvärdena omvandlades till skjutelement. Till de pjäser som inte stod på batteripunkten fanns en parallaxtavla som omräknade skjutelementen som gavs till batteripunkten. Till varje batteri fanns även en Lvakantropp 40mm, en 150 cm:s strålkastaravdelning samt Trosspluton. Under 1972 byttes eldledningsmaterielen ut till Arte 719. Man hade tidigare ändrat från 3-pjäs till 4-pjäsbatterier. Ammunitionen från 13 KA-Batt, fördelades på de två kvarvarande. Detta innebar att man 1972 kunde skjuta långa serier vid den krigsförbandsövning som genomfördes för att utbilda personalen på den nya materielen. Efter det genomfördes inte någon mer utbildning på 11.och 12. KA-Batt förbanden utgick ur Krigsorganisationen 1980-1983.

Vad som finns kvar

Idag finns tre kompletta pjäser bevarade i Sverige.

1.a pjäs återfinns på beredskapsmuseet Djuramossa utanför Helsingborg. Pjäsen är renoverad till nyskick med bidrag från Specialmaskin och bokklubben SMB genom projektet Rädda 21an.

3.e pjäs återfinns på KA2 rörliga museum på Aspö utanför Karlskrona.

7.e pjäs återfinns på AMF 4 som monumentpjäs.